Mina hjältar

Den knäppaste frågan man brukar få när man sitter på toa, som alldeles för ofta dyker upp i denna familj är "är du färdig Evelina?". Alla står alltid och knackar och tjatar som om det vore konstigt att jag satt på toa, det är ju dom som ska sitta på toa och inte jag lixom. (Dock är det så för alla i familjen, alltid knackar någon). Igår fick jag den där dumma frågan av min mor, när jag satt där på toaletten inlåst och skulle äntligen pinka av mig för att sedan sova, trött och i lugn och ro,"är du färdig Evelina?" som svar fick hon, "Jo det är jag.. Sitter bara och chillar lite!". Hon skrattade och jag hoppas hon insåg att även jag, precis som säkert även hon själv, tycker om att sitta på toaletten i lugn och ro. Hon fick sig en liten "dumförklaring" tillbaka!

Men jag älskar min stora familj ändå. Trots all toatjat, klädeslåningar, matkaos vid matbordet, trängsel när alla vill sova över ( vilket jag iochförsig tycker är ganska mysigt, det har sin charm.)
Familjen min innehåller så mycket kärlek så jag tror det skulle räcka till månen fram åter, och så mycket skratt att glädjetårarna vi släpper skulle skapa enorma naturkatastrofer. Jag vill inte skryta på något vis men jag har garanterat den bästa familjen, och än en gång säger jag det, JAG TAR SNART STUDENTEN och då samlas vi alla, alla kommer hem från sina nuvarande hem till sitt riktiga, alla blir som gamar vid matbordet, dörren till toaletten från sina slag och räzerkisset är sitt snabbaste jag, trängseln när vi ska sova kommer göra oss alla till svettiga idrottsmän och rökpauser tillsammans med våran mamma kommer vi alla få nog av.

Jag längtar så jag dör. Studenten, jag är redo, och familjen, välkommen hem!