Nattestund.

Fortfarande känner jag mig inte maxat på topp. Det är flytten det nu hänger på. Att bo hemma är verkligen inte min grej längre. Jag har blivit en människa på riktigt nu som vi leva eget och klara mig mestandels på egen hand. Såklart är det rena lyxen att bo hemma, billigt och bra. Men alla kommer till den stunden i livet när de måste/ vill fortsätta växa upp på egen hand, och jag är där nu och har nog varit det ett tag.

Mitt huvud är verkligen fullproppat med tankar just nu. Nästan imponerande hur mycket man faktiskt tänker ibland (speciellt såhär 03 på natten). Jag känner hur huvudvärken bara bultar på ju mer jag tänker, kanske är det nu jag borde låta drömmarna ta över? Strax...

Ska först bara skryta om hur duktig jag varit som skrivit typ halva religionsuppsatsen redan. Gjorde den nu inatt, och bra är den inte, men mitt mål är att sträva efter G och det är nog ansträngande att bara läsa igenom hur folk tänker och tycker och framför allt tror. Ett G blir alldeles lagomt för mig, annars kommer jag ligga som en krossad sten resten av mitt liv om jag skulle få för mig att satsa på något högre.

Ja, jag blir ofta less när jag förväntat mig ett lågt betyg med inställningen "jag hade inte tänkt slita sönder mig själv", sedan lyckas man ändå på något vänster få ett tvåbokstavligt eller varför inte trebokstavligt betyg (händer ytterst sällan, detdär med trebokstavligt). Då känner man sig nästan skyldig till att prestera riktigt bra även på de andra uppgifterna, när man nu fått bekräftat att man faktiskt kan. Pressen som byggs upp på en efter den händelsen blir bara tung och jobbig att klara av, så därför säger jag nu med gott samvete, att ett enbokstavligt betyg på denna religionsuppgift skulle sitta fint för mig. Ett ämne som inte intresserar särskillt mycket ska man inte heller slita sönder sig med. Spara hellre de krafterna till något som för dig känns viktigare, antingen någon uppgift i något annat roooligt ämne, eller varför inte till något utanför skolan? (Låter 10 gånger trevligare!)
(och okej, man blir alltid glad av ett högre betyg och den stunden man får det blir man gladare än gladast, men det är där efteråt man inser pressen.)

Jag ska nu sova och undvika att drömma om Buddah, och istället om Sebastian, som är värmen inom mig.

All love too you and my family